månförmörkelser

Månförmörkelse uppstår när jorden står mellan solen och månen, så att jordens skugga faller på månens yta. Detta kan endast ske vid fullmåne när planeterna är i ungefär samma riktning i rymden, en konfiguration som kallas syzygi.

Det finns tre huvudtyper: penumbral månförmörkelse, då månen passerar genom jordens yttre skugga (penumbra) och endast visar en svag mörkning; delvis månförmörkelse, där en del av månen går in i umbra och mörknar tydligt; total månförmörkelse, när hela månen går in i umbra och ofta får en rödaktig färg.

Under en total månförmörkelse förlorar månen sin starka ljusstyrka men får färg tack vare solljus som passerar genom jordens atmosfär och bryts. Den längre röda färgen uppstår när ljuset som når månen har passerat genom atmosfären och de kortare våglängderna sprids bort.

Varaktigheten varierar: total fas kan vara upp till cirka 1,5 timmar; hela händelsen sträcker sig över flera timmar. Penumbral månförmörkelse märks ofta mycket svagt eller knappt alls.

Synlighet: månförmörkelser inträffar vanligtvis två till fyra gånger per år globalt, men eftersom de bara kan ses från nattens sida är de inte synliga överallt samtidigt. Ingen särskild utrustning krävs för att observera en månförmörkelse, även om kikare eller teleskop kan ge bättre detaljer under total fas.

Följd och forskning: månförmörkelser används sedan länge för prognoser via cirklar som Saros-cykeln (cirka 18 år och 11 dagar). De bidrar också till studier av jordens atmosfär och månens yta.