mätvaliditet

Mätvaliditet är en viktig egenskap hos ett mätt instrument och avser i vilken grad instrumentet faktiskt mäter det som det avser att mäta. Med andra ord handlar mätvaliditet om hur väl resultaten speglar det teoretiska begreppet eller fenomenet som undersökningen syftar till att fånga.

Det finns flera centrala aspekter av mätvaliditet. Innehållsvaliditet handlar om i vilken grad instrumentets frågor eller uppgifter täcker relevanta dimensioner av det aktuella begreppet. Bedömningen görs ofta av experter och grundar sig i en tydlig begreppsmodell. Begreppsvaliditet (construct validity) omfattar hur väl måttet samvarierar med andra mått som teoretiskt borde vara relaterade (konvergent validitet) och hur väl det skiljer sig från mått som borde vara orelaterade (diskriminerande validitet). Den faktiska strukturen i data undersöks ofta med faktoranalys för att testa den teoretiska modellen och den faktiska uppdelningen i dimensioner (faktoriell validitet).

Kriterievaliditet används när mätningen jämförs med ett extern kriterium som anses vara ett bättre mått på samma begrepp. Det kan vara samtidig kriterievaliditet, där korrelationen med ett samtidigt mått bedöms, eller prediktiv kriterievaliditet, där måttets förmåga att förutsäga framtida utfall utvärderas. I praktiken används ofta en kombination av metoder, inklusive konvergens- och diskrimineringsanalyser samt tester av invarians över grupper för att bedöma giltigheten i olika sammanhang.

Relaterat till mätvaliditet står reliabilitet som anger hur konsekvent ett instrument mäter, men hög reliabilitet garanterar inte validitet. Särskilda hot mot mätvaliditet inkluderar operativiseringens brister, svarsbias och praktiska begränsningar i instrumentets användning.