Begreppsvaliditet

Begreppsvaliditet, eller konstruktvaliditet, är graden av överensstämmelse mellan ett mått eller test och den teoretiska begreppskonstruktion som det avser att fånga. Det handlar om hur väl operationaliseringarna av variablerna speglar själva konstruktionen och inte andra underliggande processer eller ytligt material.

Begreppsvaliditet är en central del av den övergripande validiteten i mätningar och står i relation till innehållsvaliditet och kriterievaliditet. Den fokuserar på hur teorin om konstruktet återspeglas i av mätningen av dess indikatorer och i hur dessa indikatorer relaterar till andra mått enligt den teoretiska nomologiska nätverket. Begreppsvaliditet är inte en enda siffra utan en kumulativ mängd bevis som stödjer hur väl konstruktionen fungerar i praktiken.

Bevis och metoder som används för att stärka begreppsvaliditeten inkluderar faktoranalys för att undersöka den förväntade strukturens överensstämmelse, samt undersökningar av konvergent validitet (hög korrelation med liknande konstruktion) och diskriminant validitet (låg korrelation med olika konstruktioner). Andra metoder är multitrait-multimethod-matrix, test av teoretiskt förväntade relationer, och krav på mätinvariance över grupper. Överensstämmelse mellan teoretiska förutsägelser och empiriska samband stärkt begreppsvaliditeten ökar användbarheten i teori och beslutsfattande.

Praktiskt innebär hög begreppsvaliditet att indikatorerna fångar centrala aspekter av konstruktionen och att slutsatser om teorin stödjs av mätningens relationer. Bristande begreppsvaliditet kan signalera otydliga begrepp eller opassande indikatorer och kan påverka tolkning och tillämpning av resultaten. See also: validitet, innehållsvaliditet, kriterievaliditet.