mättnadströskeln

mättnadströskeln är ett begrepp som används både inom näringslära och ekologisk forskning för att beskriva den punkt vid vilken ytterligare intag eller tillgång av ett ämne inte längre ger någon märkbar ökning i den tarm- eller organismens funktionen. Inom näringsvetenskapen hänvisar termen oftast till den mängd protein, kolhydrat eller fett, som behövs för att uppnå en stadig måttfull hållning (satiety) innan mättnad uppnås. Denna tröskel varierar mellan individer, beroende på faktorer såsom kön, ålder, fysisk aktivitet och genetik. Kända sätt att mäta mättnadströskeln inkluderar återkopplingsundersökningar där man gör mängdeprov och registrerar hur mycket man mått genast att maskinen rymmera. I ekologiska sammanhang refererar mättnadströskeln till den nivå av näring eller vatten som ett ekosystem eller en population klarar att upprätthålla innan ytterligare tillgång inte gynnar, och där med hjälper till att definiera en maximal hållbar belastning på ett biotop. Genom att förstå mättnadströskelns variation främjas både individens näringsbalans och hållbar förvaltning av ekologiska resurser.