mättnadskoncentrationen

Mättnadskoncentrationen, ofta förkortad som mättnad eller C_sat, är ett begrepp inom kemi och fysik som beskriver den maximala koncentrationen av ett löst ämne som kan lösas i ett lösningsmedel vid en given temperatur och tryck. När mättnadskoncentrationen uppnås, kan inget mer av det lösta ämnet lösas upp; ytterligare tillsats leder till att ämnet förblir olöst eller bildar en separat fas.

Begreppet är fundamentalt för att förstå löslighet. Om ett ämnes koncentration i en lösning är lägre än dess mättnadskoncentration, kallas lösningen för omättad. Om koncentrationen är lika med mättnadskoncentrationen, är lösningen mättad. Om koncentrationen teoretiskt skulle överstiga mättnadskoncentrationen, talar man om en övermättad lösning, vilket är ett instabilt tillstånd som lätt kan övergå till en mättad lösning med utfällning av det överskjutande ämnet.

Mättnadskoncentrationen är starkt beroende av temperaturen. För de flesta fasta ämnen ökar mättnadskoncentrationen med ökande temperatur, vilket innebär att mer av ämnet kan lösas upp vid högre temperaturer. För gaser i vätskor är sambandet omvänt; lösligheten av gaser minskar generellt när temperaturen ökar. Trycket har också en inverkan, särskilt på lösligheten av gaser i vätskor, där ökat tryck leder till högre mättnadskoncentration.