mätosäkerhetsanalys

Mätosäkerhetsanalys är en systematisk process för att bedöma och kvantifiera osäkerheter i ett mätningsresultat. Syftet är att beskriva hur säkert ett värde kan betraktas som representativt för det sanna värdet och att ge underlag för beslut som baseras på mätningar. Osäkerheten uppkommer från flera källor, inklusive instrument, miljö, kalibrering och människofaktorer.

En mätosäkerhet uppges vanligtvis som standardosäkerhet u och som en expansionsosäkerhet U. Bidragens fördelning beskrivs i en mätmodell som relaterar den uppmätta storheten till obekräftade inputparametrar. Bidrag kan vara Type A, statistiskt baserade på upprepade mätningar, eller Type B, baserade på annan information såsom tidigare data, tillverkarens specifikationer och sakkunskap.

Processen följer ofta GUM-strukturen: definiera mätstorheten, konstruera en mätmodell, identifiera osäkerhetskällor och kvantifiera deras bidrag, samt kombinera dessa bidrag enligt osäkerhetspropagering för att få en sammantagen standardosäkerhet uc. Den expansionsosäkerhet U erhålls genom U = k uc, där k väljs utifrån önskad konfidensnivå, vanligtvis k ≈ 2 för cirka 95 procent konfidens. Vid ickelinjära eller korrelerade samband används ofta Monte Carlo-simulering.

Osäkerhetsbudgeten dokumenteras och visar varje bidrags storlek samt spårbarhet till referensstandarder. Spårbarhet uppnås genom kalibrering mot erkända referensnormer och genom att använda kalibreringscertifikat.

Mätosäkerhetsanalys följer internationella riktlinjer som GUM (Guide to the Expression of Uncertainty in Measurement) och relaterade standarder. Den används i laboratorier, industriell mätning och kvalitetsarbete för att främja jämförbarhet, dokumentation och kvalitetssäkring.