mätmodeller

En mätmodell är en analytisk modell som beskriver hur latenta konstruktioner uppmäts av observerade indikatorer. Den fokuserar på relationen mellan det som inte direkt kan observeras (latenta variabler, till exempel attityder eller förmågor) och de mätbara variablerna som används i en undersökning eller test. En mätmodell anger hur varje indikator reflekterar eller bär upp den latenta konstruktionen samt hur mycket fel som finns i mätningen.

I sammanhang där man arbetar med mätmodeller används ofta begreppet mätmodell inom strukturell ekvationsteori (SEM). Här delas modellen vanligtvis i två delar: mätmodellen som beskriver måttet mellan indikatorer och latenta variabler, och den strukturella modellen som beskriver relationerna mellan olika latenta variabler. En tydlig mätmodell möjliggör bedömning av reliabilitet och validitet, samt jämförbarhet över grupper genom mätinvarians.

Vanliga typer av mätmodeller inkluderar konfirmatorisk faktoranalys (CFA), som testar en teoretisk uppsättning laddningar; och olika item-responsmodeller (IRT) som används inom kvalitativt olika tester och frågeformulär. Dessa modeller används för att skatta parametrar som faktorladdningar och mätfel, samt för att bedöma modellens passform med statistiska mått som chi-två, RMSEA, CFI och TLI.

Användningsområden omfattar psykometri, utbildning, klinisk bedömning och marknadsforskning. En god mätmodell ger mer tillförlitliga slutsatser om de latenta konstruktionernas storlek och samband än vad enbart observerade variabler kan göra, och den fungerar som grund för jämförbarhet över tid och grupper.