mätmodellen

Mätmodellen är en del av psykometri och strukturell ekvationsteknik som beskriver hur latenta konstruktioner förhålls till observerbara indikatorer. Den anger hur mätningar av ett underliggande fenomen, som exempelvis intelligens eller attityd, avspeglar varandra genom gemensamt orsaksviariabelt mönster och hur mätfel hanteras. Mätmodellen separerar därmed det man verkligen vill mäta från slumpmässiga fel i data och används ofta som grund i konfirmatorisk faktorforskning och SEM-analys.

Huvudkomponenterna i en mätmodell är de latenta variablerna, de observerbara indikatorerna som mäter dem, faktorbelastningar som knyter indikatorerna till den latenta konstruktionen och mätfelens varianser som speglar oseriell variation och mätfel. Det finns två centrala typer av mätmodeller: reflectiva (och ibland kallade mått som speglar latent konstruktion) där indikatorernas variation förklaras av den latenta variabeln, och formativa där indikatorerna bidrar till den latenta konstruktionen och relationen mellan indikatorerna är central.

I praktiken används mätmodellen för att bedöma modellens passform och validitet. Vanliga mått för passform inkluderar indikatorer som CFI, TLI, RMSEA och SRMR. Reliability och validitet utvärderas via begrepp som konvergent och diskriminant validitet, ofta med mått som AVE och jämförelser mellan rättvisande modellen över grupper, det vill säga mätinvarians.

Mätmodellen relaterar till klassisk testteori där observerade poäng består av sanna poäng och fel; inom SEM separeras mätmodellens fel från den strukturella delen. Estimering görs vanligtvis med maximum likelihood eller robusta estimators, för data som är ordnade eller icke-normala. Programvaror som stödjer mätmodeller inkluderar bland annat program för konfirmatorisk faktoranalys och SEM.