myndighetsreguleringer

Myndighetsreguleringer är den samlade termen för reglering som offentliga myndigheter utfärdar och upprätthåller för att styra beteende och verksamheter i samhället. Syftet är ofta att skydda allmänheten, främja hälsa och miljö, säkerställa rättssäkerhet och bidra till ekonomisk stabilitet samt god offentlig förvaltning. Regleringen kan omfatta lagstiftning, föreskrifter, beslut och tillstånds- eller tillsynsramverk.

Regleringens verktyg varierar. Lagstiftning kan antas av en parlamentariskt uppsatt lagstiftare och följas av myndigheters föreskrifter. Myndigheter kan också utföra tillsyn, utfärda sanktioner som vite eller böter, samt återkalla tillstånd när krav inte uppfylls. Informationen om reglerna ska ofta vara tillgänglig, och beslut kan överklagas.

Principer och ramar som ofta styr myndighetsregulering inkluderar proportionalitet, transparens och rättssäkerhet. Offentliga organ uppmanas att vara konsekventa, konsekvensberäkna reglernas effekter och involvera berörda parter i utformningen av reglerna. Målbaserad reglering som anger övergripande mål men lämnar ansvar för hur målen uppnås till aktörer används ofta för flexibilitet, medan detaljreglering används när precisa krav behövs.

Exempelområden inkluderar finans-, miljö-, arbets- och konsumentskydd samt dataskydd och säkerhet. EU- och internationella regelverk påverkar nationella myndighetsreguleringar genom implementering och harmonisering. Kritiker varnar ibland för administrativa bördor, regleringsfång och risk för överreglering, medan förespråkare framhåller regelverkets legitimitet och skyddseffekter.