myndbandsupptökur

myndbandsupptökur är videoinspelningar som görs på magnetband och har använts både i hemmiljö och i professionell produktion. De omfattar flera format, där VHS var det mest spridda konsumentformatet tillsammans med VHS-C och S-VHS, medan Betamax också förekom. Inom yrkesverksamhet har olika system använts, till exempel U-matic, Betacam och DigiBeta. Äldre eller mindre format som 8 mm, Hi8, DV och Digital8 har också använts i hemmakameror eller små studior.

Tekniskt består banden av ett magnetiskt oxidskikt på en plastbas. Inspelning och uppspelning görs med en videokassettspelare som använder helical scan-teknik för att avkoda bilden. Med tiden blir magnetbanden skörare: oxidskiktet kan lossna, färger förfärgas eller sträcka sig, och fukt, värme eller plastens åldrande kan orsaka så kallad sticky-shed. Förvaringsförhållanden påverkar bevarandet betydligt; svalt, torrt, konstant temperatur, skydd mot damm och magnetfält samt minimal hantering förbättrar livslängden. Om banden har skadats rekommenderas professionell vård eller konservatorer; kontinuerlig användning riskerar vidare nedbrytning.

Bevarande och tillgång till myndbandsupptökur innebär ofta överföring till digitala filer samtidigt som originalen bevaras. Digitalisering gör det möjligt att bevara innehållet trots att tekniken för att spela upp gamla band avvecklas. Metadata som titel, datum, enhet och inspelningsförhållanden är viktiga för arkivet. Överföringsval varierar mellan okomprimerade eller högkvalitativt komprimerade format, men målet är att bevara bild- och ljudkvalitet samt att skapa lämpliga tillgångar i arkivsystem. Många museer, bibliotek och arkiv i Sverige och internationellt arbetar med sådana bevarandeprojekt.