mykorrhizasvampar

Mykorrhizasvampar är svamporganismer som bildar mykorrhiza med växter, ett symbiotiskt förhållande där svampen får kolhydrater från växten och i gengäld ökar växtens upptag av vatten och näringsämnen. Mykorrhiza är vanligt hos många landväxter och anses vara viktig för växttillväxt och jordens hälsa. De två största grupperna är arbuskulär mykorrhiza (AM) och ectomykorrhiza (ECM). AM-svampar tillhör främst Glomeromycota och bildar arbuskuler och vesikler inuti växtcellernas kortex. ECM-svampar bildar en mantel runt roten och ett Hartigs nät mellan rotcellerna, och bygger ofta ett omfattande extraradikalt mycelium i jorden utan att invadera rotens inre celler.

Genom mykorrhizasymbiosen ökar växternas tillgång till fosfor och andra näringsämnen samt vatten, särskilt i näringsfattiga jordar. Växten överför kolhydrater till svampen, och svampen förbättrar rotens utforskning av jordens volym via hyfer. Glomalin, ett svamprelaterat ämne, bidrar till jordens struktur och kolinlagring. Mykorrhizasvampar är ofta livslånga och kan påverka växtsamhällen genom att stödja etablering och överlevnad i konkurrensutsatta miljöer.

Utbredning och betydelse: ECM-svampar är vanliga i skogsmiljöer där trädtillväxt dominerar; AM-svampar är vanliga hos många gräs- och örtväxter samt många jordbruksgrödor. I jordbruk och skogsbruk används ofta mykorrhiza­inoculanter för att förbättra etablering av unga plantor och motstånd mot stress. Även om många växter kan klara sig utan mykorrhiza ger symbiosen ofta ökad tillväxt och resiliens mot torka och näringsstress.