motpartexponeringar

Motpartsexponeringar är den risk som uppstår när en motpart till en finansiell transaktion inte uppfyller sina åtaganden, vilket kan leda till ekonomisk förlust för den andra parten. Denna risk är särskilt relevant i OTC-derivat, rep- och securities-lån samt andra icke-cleared transaktioner där parterna inte möts i en central motpart. Exponeringen består av nuvarande exponering samt potentiell framtida exponering, och kan påverkas av marknadsrörelser, motpartens kreditkvalitet och vilken grad av nettning eller säkerhet som används.

Nyckelbegrepp och mått inkluderar Exponering vid default (EAD), nuvarande marknadsvärde (eller netto av säkringar) och Potentiell framtida exponering (PFE). En kompletterande justering är kreditvärderingsrelaterade effekter som CVA (Credit Valuation Adjustment), som speglar värdeminskning på grund av motpartsrisk. Man talar också om EEPE (Expected Exposure) och andra mått som används i riskvärdering och kapitalkrav. Exponeringen kan vara fullt eller delvis säkrad genom nettingavtal, säkerheter (collateral) och marginalsystem, vilket minskar den faktiska risknivån.

Reglering och riskminimering: Basel III och motsvarande regelverk behandlar motpartsrisk som en distinct riskkategori med krav på kapital och rapportering. Många transaktioner hanteras av central motpart (CCP) för att reducera exponeringar, medan motparter används med nettning, kolateralisering och löpande mötande marginer för att begränsa risken. Specifika risker som wrong-way risk (samband mellan motparts kreditvärdighet och motpartens exponering) och basis risk uppmärksammas särskilt i riskhanteringen.

Sammanfattningsvis kräver motpartsexponeringar kontinuerlig övervakning, tydliga riskgränser och effektiva åtgärder för att minska exponeringen genom nettoavtal, säkerheter och centrala clearinginstrument.