mineralomvandling

Mineralomvandling är processen då mineral i ett berg förändras eller ersätts när de omgivande fysikaliska och kemiska villkoren ändras. De viktigaste påverkande faktorerna är temperatur, tryck, vattenaktivitet och kemisk sammansättning hos bergarten. Målet med mineralomvandling är att nya mineralfaser bildas som är stabila under de nya förhållandena.

Två huvudsakliga mekanismer dominerar: fast-fasomvandling där kristallstrukturen omorganiseras utan större massöverföring, och upplösning-utfällning där mineraler löses i en vätska och nya mineraler kristalliserar ut när vätskans sammansättning, volym eller temperatur ändras. En tredje process är metasomatism, där vätskor byter kemisk sammansättning mellan bergarten och dess omgivning och där nya mineral bildas i respons.

Mineraalomvandling uppträder i olika geologiska miljöer, särskilt vid regional metamorfism och kontaktmetamorfism runt intrusionskroppar samt i hydrotermala system. Resultatet är ofta nya mineralparageneser och förändrade texturer, till exempel utveckling av foliations- eller bandningsmönster. Dessa förändringar används för att tolka bergartens termomekaniska historia.

Studier av mineralomvandling sker med petrographi, diffraktionsanalys (XRD), och kemisk karaktärisering (SEM-EDS). Kunskapen är viktig för geologisk historia, prospektering och bedömning av resurser samt bedömning av bergarters mekaniska egenskaper under förändrade miljöförhållanden.