metaboliserande

Metaboliserande är de biokemiska processer i levande organismer som omvandlar kemiska ämnen genom metabolismen. Detta inkluderar nedbrytning av näring, syntes av nya föreningar och neutralisering av främmande ämnen som läkemedel eller miljögifter. Målet med metaboliserande reaktioner är ofta att göra ämnena mer vattenlösliga så att de kan utsöndras, samtidigt som energireserver och byggstenar för celler bildas eller återanvänds. Processerna sker huvudsakligen i levern, men även i tarm, njurar, lungor och andra vävnader bidrar till metaboliserande arbete.

Inom farmakologi och toxikologi används termen metaboliserande ofta i samband med läkemedels omsättning. Läkemedelsmetabolism innefattar ofta två faser: fas I-reaktioner som introducerar eller exponeras en polargrupp (t.ex. oxidering, reduktion eller hydrolys), vanligtvis med enzymfamiljen cytochrom P450 som central aktör; och fas II-reaktioner där konjugation till glukuronid, sulfat eller glutation ökar molekylens vattenlöslighet. Efter dessa modifieringar kan ämnet utsöndras via njurarna eller gallan.

Faktorer som påverkar metaboliserande varierar mellan individer och situationer. Genetiska variationer i enzymfamiljer kan göra att samma ämne metaboliseras snabbare eller långsammare. Ålder, kön, kroppsvikt, näring, leverenzymernas funktion, sjukdomar samt interaktioner mellan läkemedel eller miljöämnen kan ändra hastigheten och vägen för metabolismen.

Exempel på metaboliserande processer är koffein som främst bryts ner av CYP1A2, och paracetamol som kan genomgå både fas II-konjugationer och, vid överdosering, bilda skadliga metaboliter som kräver glutation för att neutraliseras. Kunskap om metaboliserande är central för att bedöma läkemedels effekt och risk, dosering och möjlig toxisk påverkan vid miljöexponering.