meniskskade

En meniskskada är en skada på en av knäledens menisker, de två C-formade broskiga skivor som fungerar som stötdämpare och stabilisatorer i knäet. Meniskerna, medial och lateral, fördelar belastningen mellan lårbenet och skenbenet och minskar friktion i leden.

Orsakerna varierar från plötsliga vrid- eller pivotrörelser vid idrott till degenerativa förändringar hos äldre. Skadorna klassificeras ofta efter tearmönster (till exempel vertikala, horisontella, radiala eller bucket-handle) och placering i zonen: den yttre, röd-röd zonen har bättre läkningspotential än den inre, vit-vita zonen.

Symtomen varierar men inkluderar smärta längs ledlinjen, svullnad som oftast utvecklas inom 24–48 timmar, låsning eller instabilitet samt begränsad rörlighet och ömhet vid ledens kant. Vissa patienter upplever en känsla av att knät låser eller ger vika vid belastning.

Diagnos ställs normalt med klinisk undersökning och ledtester, ofta följt av magnetresonanstomografi (MR) som bekräftar tearmängd och skadans läge. Röntgen används för att utesluta samtidig benpåverkan eller artros.

Behandling väljs utifrån ålder, aktivitet och skadans typ. Konservativ behandling innefattar vila, is, kompression, högläge, NSAID och sjukgymnastik. Kirurgi kan övervägas vid kvarstående smärta eller låsning: artroskopisk partiell meniskektomi eller i vissa fall meniskreparation, särskilt i den yttre, blodförsörjda zonen. Rehabilitering är viktig och återgång till aktivitet varierar vanligtvis från veckor till några månader.

Förebyggande åtgärder inkluderar styrketräning av lår- och vadmuskulatur, balansträning och uppvärmning före aktivitet samt teknikrelaterade förbättringar.