medvetandetillstånd

Medvetandetillstånd beskriver graden av uppmärksamhet och medvetenhet hos en person, hur mycket man reagerar på omgivningen och hur mycket man är medveten om sig själv. Begreppet omfattar två huvudkomponenter: vakenhet (arousal) och innehåll i medvetandet (medvetenhet). Arousal styrs främst av hjärnstammens retikulära aktivering och thalamus, medan medvetenhet uppkommer via corticala nätverk som bearbetar sensorisk information och minne.

Vanliga tillstånd är vaket och orienterat, där personen är uppmärksam, kontaktbar och orienterad i tid och rum. Under sömn upplevs minskad eller otydlig medvetenhet, särskilt i NREM- och REM-sömnen.

Inom medicin används begreppen medvetslöshet och nedsatt medvetande. Kända tillstånd inkluderar koma (avsaknad av vakenhet och medvetenhet), vegetativt tillstånd (vakenhet utan tydligt medvetandet innehåll), och minimalt medvetandetillstånd där det finns sporadiska tecken till medvetenhet. Sedation och anestesi är kontrollerade tillstånd med artificiell påverkan på medvetandet under vård och ingrepp. Delirium är ett akut förvirringstillstånd med fluktuationer i vakenhet och uppmärksamhet, ofta kopplat till sjukdom eller substanspåverkan.

Bedömning av medvetandetillstånd är central inom akutsjukvård och neurovetenskap. Verktyg som Glasgow Coma Scale används för att bedöma medvetandestatus, tillsammans med kliniska observationer och ibland EEG. Således är medvetandetillstånd dynamiska och kan förändras i takt med behandling, sjukdom eller yttre påverkan.