medieframställning

Medieframställning är hur massmedier skildrar människor, grupper, händelser och frågor. Den innefattar val av ämnen, hur de beskrivs, vilket språk som används och vilka bilder som visas. Genom urval, ton och kontext konstrueras en bild av verkligheten som publiken uppfattar som verklig.

Teoretiska utgångspunkter är framing-teorin (hur problem definieras och presenteras), agenda-setting, representationsteori och diskursanalys. Forskningen betonar att mycket av vad som uppfattas som nyheter eller som normalt sett betraktas som sant härleds från redaktionella beslut, källor och medieorganisationers intressen.

Väsentliga aspekter är hur aktörer framställs som huvudpersoner, hur grupper stereotypiseras, vilken ton som används och vilka bilder som följer texten. Språkliga och visuella medel bidrar till att skapa mening och tolkningar, liksom kontextualisering av händelserna. Produktionsströmningar i redaktioner, kommersiella intressen, PR-material och sociala mediers algoritmer påverkar vad som syns och hur det presenteras.

Påverkansfaktorer inkluderar även kultur- och politiska sammanhang, medan effekterna av medieframställning kan vara att allmänheten får bild av vilka problem som är viktiga, hur risker värderas och vilka grupper som ses som ansvariga.

Kritik förekommer ofta när bias, underrepresentation av minoriteter eller sensationalism påtalas. Studier använder metoder som innehållsanalys, diskursanalys och bildanalys för att undersöka hur framställningar formas och vilka konsekvenser de får. Medieframställning är central för medieläskunnighet och demokratiskt deltagande.