markägarstruktur

Markägarstruktur betecknar hur mark ägs och hur ägandet organiseras i ett område. Den beskriver vilka som är ägare, hur rättigheter och ansvar fördelas mellan olika fastigheter, samt hur nyttjande och underhåll av marken regleras. I Sverige regleras markägarstrukturen i stor utsträckning av jordabalken, plan- och bygglagen samt fastighetsbildningslagen, och den påverkas av kommunal och statlig markförvaltning.

De vanligaste formerna av markägarstruktur är enskilt ägande, delat ägande och olika samarbetsformer. Enskilt ägande innebär att en fysisk eller juridisk person äger en fastighet i sin helhet. Delat ägande eller andelsägande uppstår när flera ägare delar rättigheten till en fastighet, ibland organiserat genom samverkansformer eller andelsföreningar. Samfälligheter bildas när flera fastighetsägare gemensamt äger och förvaltar gemensam mark eller anläggningar, till exempel vägar, VA-ledningar eller grönytor, och varje medlem har en andel samt årliga avgifter för drift och underhåll.

Tomträtt och arrende är andra vanliga upplägg. Vid tomträtt äger kommunen eller staten marken och upplåter rätt att bruka marken under en längre tid mot ersättning. Arrende innebär ett liknande långtgående nyttjande utan äganderätt till själva marken. Dessa former påverkar hur long-term investeringar finansieras, hur beslut fattas och hur rättigheter till marken överförs vid försäljning.

Rättigheter och begränsningar som servitut, nyttjanderätt och nyttjanderätt till ledningar eller väg påverkar ofta markägarstrukturen och kan begränsa hur marken får användas trots äganderättens omfattning.