markanskaffning

Markanskaffning är ett begrepp inom fastighets- och markrätt som beskriver processen att erhålla ägande eller nyttjande av mark. Det omfattar både köp, gåvor och arv samt brukande av mark genom arrende eller andra upplåtelseformer. I vissa fall innefattar markanskaffning även tvångsöverlåtelse av mark av olika skäl, exempelvis för allmännyttiga ändamål, vilket ofta regleras av lag och med viss ersättning till företrädare eller ägare.

Metoderna för markanskaffning varierar mellan rättssystem och sammanhang. Vanliga vägar är frivilliga transaktioner som köp och byteshandel samt arvs- och gåvoutbyte, men det kan även innefatta längre arrendeavtal eller upplåtelse utan fullständigt äganderätt. I fall av tvångsöverlåtelse, ofta kallad expropriation eller eminent domain, krävs normalt offentligt intresse och försäkrad ersättning. Rättsliga ramar reglerar hur mark får förvärvas, hur ersättning bestäms och vilka procedurer som ska följas.

Betydelse och effekter av markanskaffning varierar beroende på sammanhang. Den kan ligga till grund för jordbruk och bostadsbyggande, infrastrukturprojekt och industrialisering, men den kan också påverka landsbygdens struktur, markanvändning och lokalbefolkningens livsvillkor. Frågor om rättvisa, kompensation, displacement samt miljöhänsyn är ofta centrala i diskussioner kring markanskaffning. I praktiken uppstår väsentliga policyfrågor kring effektivitet, hållbarhet och balans mellan privata rättigheter och offentliga intressen.

Se även: landreform, markrätt, äganderätt, expropriation, fastighetsmarknaden.