mandibulär

Mandibulär är ett svenskt adjektiv som betyder "relaterat till mandibeln", alltså till underkäken. Det används inom medicin, tandvård och anatomi för att beskriva strukturer, funktioner eller sjukdomstillstånd som rör nedre käkbenet hos människor.

Anatomiskt är mandibeln den största och starkaste benstrukturen i ansiktsskelettet och det enda rörliga benet i skallen. Den bildar nedre delen av ansiktsskelettet, bär de nedre tänderna i alveolära utskott och består av en horisontell kropp samt två ramus mandibulae som når upp till ledytan och muskelfästen. Framsidan utgör hakan. På kroppen finns viktiga ytor och foramina, som möjliggör näring och känsel.

Rörelserna i käken understödjs av tuggmusklerna masseter, temporalis och pterygoideus (medialis och lateralis). Leden mellan mandibeln och skallbasen kallas temporomandibulärled (TMJ) och tillåter både rotationsrörelser (höjning och sänkning) och glidrörelser vid sidoböjningar.

Nervförsörjningen till området kommer från nervus trigeminus tredje gren, nervus mandibularis (V3). Den motoriska delen innerverar tuggmusklerna och sensorisk information från nedre tänder och omgivande hud och slemhinnor leds via grenarna. Blodförsörjningen till mandibelområdet kommer främst från a. maxillaris.

Vanliga kliniska sammanhang är mandibulär fraktur vid trauma, temporomandibulär ledstörningar (TMD) med smärta och begränsad rörlighet samt odontogena infektioner eller tumörer i området. Diagnostik och behandling utförs av tandläkare, käkkirurger eller orofaciala specialister.