makrofágpolarizáció

Makrofágpolarizáció är en term som beskriver den plasticitet och differentiering som makrofager kan genomgå, vilket leder till olika funktionella fenotyper. Makrofager är immunceller som spelar en central roll i kroppens försvar, vävnadsreparation och homeostas. När makrofager aktiveras av specifika signaler i sin omgivning, kan de anta olika roller beroende på dessa signaler.

De två klassiskt beskrivna polariserade makrofagfenotyperna är M1 och M2. M1-makrofager aktiveras vanligtvis av pro-inflammatoriska cytokiner som interferon-gamma (IFN-γ) och lipopolysackarid (LPS). Dessa makrofager är viktiga för att bekämpa intracellulära patogener, initiera och upprätthålla inflammation samt fagocytera och eliminera skadade celler. M2-makrofager, å andra sidan, aktiveras ofta av anti-inflammatoriska cytokiner som interleukin-4 (IL-4) och interleukin-13 (IL-13). M2-makrofager är involverade i vävnadsreparation, angiogenes, immunmodulering och bekämpning av parasiter. De bidrar till att dämpa inflammation och främja läkning.

Det är viktigt att notera att M1 och M2 inte är absoluta eller binära tillstånd, utan snarare representerar ändpunkter på ett spektrum av makrofagfunktioner. Makrofager kan också övergå mellan dessa fenotyper, och ytterligare subtyper har identifierats, såsom M2a, M2b, M2c och M2d, som var och en har distinkta funktioner. Förståelsen av makrofagpolarisation är avgörande för att utveckla terapier för ett brett spektrum av sjukdomar, inklusive cancer, infektionssjukdomar, autoimmuna sjukdomar och inflammatoriska tillstånd. Genom att modulera makrofagarnas fenotyp kan man potentiellt förstärka immunsvaret mot tumörer, minska inflammation vid kroniska sjukdomar eller förbättra vävnadsregenerering.