lårhalsen

Lårhalsen är den proximala delen av lårbenet (femur) mellan caput femoris (lårhuvudet) och diafysen. Den bildar den övre delen av höftleden och är en central del av stöd- och rörelsefunktion i höften. Området har en smal struktur och begränsad blodförsörjning, vilket gör lårhalsen särskilt utsatt för skador och komplikationer som avasakulär nekros (avknoppning av lårhuvudet).

Blodförsörjningen till lårhalsen kommer främst från retinakulära grenar till caput femoris. Den viktigaste källan är arteria circumflexa femoris medialis (och i viss mån lateralis) från arteria profunda femoris, samt mindre bidrag från ligaments teretis-arterien. Denna kärlförsörjning gör lårhalsen känslig för störningar vid fraktur, särskilt intracapsulära frakturer, där blodflödet till lårhuvudet ofta påverkas.

Frakturer i lårhalsen utgör en intracapsulär höftfraktur. De klassificeras ofta med Garden-systemet (I–IV) som beskriver displacement, och med Pauwels-systemet som bedömer vinkel/säKERhet hos frakturen. En displacerad fraktur har högre risk för komplikationer som avaskulär nekros och icke-förening jämfört med en odisplacerad.

Behandling beror på ålder, allvarlighetsgrad och funktionell status. Odisplacerade frakturer hos yngre patienter kan behandlas med osteosyntes (t.ex. skruvar) medan displacerade frakturer eller frakturer hos äldre ofta kräver höft- eller femurprotes (hel- eller hemiarthroplasty) för att ge stabilitet och snabbast återgång till rörlighet. Rehabilitering och risker som djup ventrombos, infektion och prostetiska komplikationer är viktiga aspekter i patientrådgivning och uppföljning. Komplikationer inkluderar avaskulär nekros, icke-förening och malunion, vilka påverkar funktion och långtidsprognos.