lyssningsförmåga

Lyssningsförmåga avser förmågan att uppfatta, förstå och tolka talad information genom aktivt lyssnande. Den innefattar att uppmärksamma avsändaren, tolka budskapets innehåll och underliggande avsikter samt ge relevant återkoppling. Varken ren hörsel eller språkfärdigheter ensam räcker; lyssningsförmåga är en kombination av sensoriska och kognitiva processer som möjliggör meningsskapande i samtal.

Komponenter i lyssningsförmågan inkluderar uppmärksamhet och fokus, perception av tal, rytm och pauser, språklig förståelse samt tolkning av känslor, tonfall och icke-verbal kommunikation. Även färdigheter i återkoppling är centrala, exempelvis parafrasering, sammanfattning och frågor som klargör eller utvider budskapet.

Faktorer som påverkar lyssningsförmågan är bland annat kognitiv belastning, distraktioner, stress och emotionell arousal; hörselnedsättningar och språklig kompetens; kulturella skillnader i kommunikationsstil; samt miljöljud och sammanhang. God lyssningsförmåga påverkas också av motivation och relationen mellan samtalspartierna.

Användningsområden för lyssningsförmåga finns inom utbildning, terapi och vård, arbetsplatser samt kundtjänst där effektiv kommunikation är viktig. Bedömning sker ofta genom observation, strukturerade övningar, självskattningsverktyg eller praktiska tester av kommunikationsfärdigheter.

Utveckling av lyssningsförmågan kan främjas genom träning i aktivt lyssnande, såsom parafrasering, spegling och sammanfattningar; öppna frågor; hantering av tystnad på ett konstruktivt sätt; samt träning i emotionell intelligens och uppmärksamhet. Skillnaden mellan lyssningsförmåga och hörsel är att lyssning är en kognitiv och social färdighet utöver den rena sensoriska förmågan att höra.