luftvärnsartilleri

Luftvärnsartilleri är en del av ett lands luftförsvar och består av guntillverkade system som används för att bekämpa flygande hot på kort till medellång räckvidd. Traditionellt ingår luftvärnsartilleri i kategorin AAA och omfattar kanoner som avfyrar projektiler i snabb takt. Dessa system används för att skydda platser, militära enheter och infrastruktur mot flygande mål som flygplan, helikoptrar och drönare. De samarbetar ofta med radarbaserade och optiska sensorer samt ledningssystem som samlar måldata, beräknar flygande målets kurs och höjd samt styr elden.

Historiskt uppstod luftvärnsartilleriet i början av 1900-talet och blev betydelsefullt under andra världskriget, när snabb eld och effektiva kalibrar som 40 mm och 20–30 mm blev vanliga. Efterkrigstiden innebar radardetektion och automatisering av elden. På senare tid har missilsystem (SAM) ofta varit huvudverktyget mot högre och längre räckvidder, men kanonbaserade system har behållit sin roll för närförsvar och låghöjda mål.

Moderna luftvärnsartillerisystem är ofta nätverksanslutna och kan vara fordonsbaserade eller fasta. De integreras vanligtvis med radar, fjärrsensorer och IFF samt övriga ledningssystem för att snabbt upptäcka, identifiera och bekämpa mål. Vanliga exempel på kanonplattformar som använts är 40 mm Bofors och 23 mm ZU-23-2, samt liknande system i olika länder. Luftvärnsartilleriet utgör därmed en kompletterande del av modern luftförsvar tillsammans med missilbaserade system.