likviditetsfälla

En likviditetsfälla är ett tillstånd i en ekonomi där traditionell penningpolitik inte längre stimulerar efterfrågan eller tillväxt. Det inträffar oftast när styrräntan ligger nära noll och inflationen är låg eller deflationär. I en sådan miljö vill hushåll och företag hålla kvar pengar i likvida medel snarare än att låna och investera, eftersom avkastningen på nya lån och projekt inte upplevs som tillräcklig eller osäkerheten är hög. Eftersom efterfrågan inte ökar trots ökningar i penningmängden faller inte längre långräntor tillräckligt, och konjunkturåtgärder fungerar dåligt.

Kännetecken kan vara låga nominella räntor, låg realränta men svag ekonomisk aktivitet, låg inflation och hög sparandebeteende i ekonomin. Orsaker inkluderar skuldbördor, bankernas kreditbegränsningar, förväntningar om framtida låg tillväxt eller deflation samt osäkerhet som gör investeringar och konsumtion mer avvaktande.

Policyrespons: För att motverka en likviditetsfälla används ofta en kombination av okonventionell penningpolitik och aktiv finanspolitik. Exempel är kvantitativ lättnad och räntesänkningar till negativa nivåer samt offentliga satsningar, infrastrukturella projekt, skatte- och arbetsmarknadsåtgärder. Även kommunikation om framtida penningpolitik (forward guidance) och åtgärder som stärker kreditkanalerna kan behövas. Internationell erfarenhet, särskilt från Japan och euroområdet, visar att penningpolitiken ofta måste kompletteras av kraftfull finanspolitik och strukturella reformer.

Diskussionen kring likviditetsfälla rör också om hur starkt monetära verktyg verkligen används och hur förväntningar formar utfallet.