lidarmethoden

Lidarmetoder är tekniker som använder laserljus för att mäta avstånd och skapa detaljerade tredimensionella representationer av landskap, byggnader och föremål. Som en aktiv fjärravbildningsteknik avger sensorn laserpulser eller kontinuerlig stråle och registrerar tiden för återreflekterad signal eller dess fasförskjutning. Detta gör det möjligt att arbeta oberoende av dagsljus och med hög upplösning och räckvidd.

Vanliga metoder är Time-of-Flight (TOF), där avstånd beräknas från tiden det tar för en puls att färdas till målet och tillbaka; fasförskiftning, som mäter skillnaden i fas mellan utsänt och återreflekterad signal; frekvensmodulerad kontinuerlig våg-lidar (FMCW), som varierar frekvensen för att få avstånd och hastighet; och single-photon-lidar, som använder mycket känsliga detektorer för att registrera sparsamma fotoner vid långa avstånd eller lågt reflekterande ytor.

Sensorplattformar kan vara roterande eller fasta. Skanning ger 2D eller 3D kartor, och skanningsmekanismerna inkluderar roterande speglar, galvanometer och MEMS; vissa system är solid-state och saknar rörliga delar. Data presenteras huvudsakligen som punktmoln med koordinater samt returintensitet, och ibland färginformation från samtidig kamera. Vanliga filformat är LAS och LAZ. Bearbetning innefattar georeferering, filtrering, klassificering och användning av algoritmer som SLAM eller ICP för sammanfogning och modellering.

Användningsområden inkluderar kartläggning av terräng och topografi, skogsbruk och biometriska studier, urban och arkeologisk dokumentation, autonom körteknik samt miljö- och atmosfärstudier. Begränsningar är väderpåverkan, occlusion i dolda områden, variation i materialreflektion samt kostnad och behov av efterbearbetning. Säkerhet och kalibrering är centrala för noggrannhet och användbarhet.