ledningsrubbningar

Ledningsrubbningar är störningar i den elektriska signalens propagation i kroppen. Begreppet används främst inom två områden: hjärtats retledningssystem och nervsystemets ledningsbanor. I hjärtat kan rubbningar försvåra impulsledningen mellan SA-noden, AV-noden och His-Purkinje-systemet, medan nervledningsrubbningar påverkar hur impulser färdas i perifera eller centrala nervbanor.

Orsakerna är varierande och kan vara medfödda eller förvärvade. I hjärtat inkluderar vanliga orsaker åldersrelaterad degeneration, ischemisk hjärtsjukdom, myokardit, inflammatoriska tillstånd, fibros, elektrolytproblem och läkemedel som påverkar ledningen. I nervsystemet kan demyelination, axonal skada, trauma, diabetes och inflammatoriska processer spela en roll.

Symtomen varierar beroende på plats och svårighetsgrad. Hjärtledningsrubbningar kan ge bradykardi, synkope, yrsel eller palpitations; vissa block är asymptomatiska. Nervledningsrubbningar kan orsaka domningar, svaghet eller neuropatiska smärtor, ofta i kombination med känselförändringar.

Diagnostik för hjärtledningar innefattar elektrokardiogram (EKG), kontinuerlig övervakning (Holter) och vid behov elektrofysiologisk studie (EPS). För nervledning används nervledningsstudier (NCS) och elektromyografi (EMG), tillsammans med neurologisk undersökning och bilddiagnostik vid behov.

Behandling anpassas till orsak och lokalisation. Hjärtledningsrubbningar kan kräva pacemaker eller annan pacing, läkemedelsjustering och behandling av underliggande sjukdom. Nervledningsrubbningar behandlas vanligtvis genom kontroll av bakomliggande orsaker, rehabilitering och symtomlindrande åtgärder.

Prognosen varierar mycket. Stabil ledningsrubbning med korrekt behandling kan ge god livskvalitet, medan allvarliga hjärtblock innebär hög risk för synkopé eller död utan pacing. Se även: AV-block, bundle branch block, bradykardi, nervledningsstudier, EKG, pacemaker.