Hjärtledningsrubbningar

Hjärtledningsundersökning, även kallad elektrokardiografi (EKG), är en diagnostisk metod som används för att undersöka hjärtats elektriska aktivitet. Genom att mäta och registrera elektriska signaler från hjärtats muskler kan läkare identifiera olika hjärtproblem, såsom arytmier, ischemi eller strukturella avvikelser. Undersökningen är snabb, icke-invasiv och smärtfri, vilket gör den till ett grundläggande verktyg inom kardiologi.

En hjärtledningsundersökning utförs med hjälp av elektroder som placeras på patientens bröst, armar och ben. Dessa elektroder kopplas till en EKG-maskin som registrerar hjärtats elektriska aktivitet över en kort tid, vanligen några sekunder till några minuter. Resultatet visas som ett diagram med olika vågformer som representerar hjärtats elektriska cykler. Läkaren tolkar sedan diagrammet för att bedöma hjärtats funktion.

Indikationer för en hjärtledningsundersökning inkluderar symtom som bröstsmärtor, yrsel, andnöd eller ovanliga hjärtklappningar. Den används även som en del av rutinundersökningar för personer med riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdomar, såsom högt blodtryck, diabetes eller genetiska predispositioner. EKG kan också användas för att övervaka hjärtats tillstånd efter en hjärtinfarkt eller vid planering av hjärtkirurgi.

Resultatet av en hjärtledningsundersökning kan vara normalt eller visa tecken på olika tillstånd, såsom förmaksflimmer, blockader i ledningssystemet eller förändringar i hjärtmuskulaturens syreförsörjning. Om avvikelser upptäcks kan ytterligare undersökningar, som holterövervakning eller hjärtkateterisering, behövas för att fastställa en noggrann diagnos. Hjärtledningsundersökningen är en viktig del av den kardiologiska utredningen och bidrar till att säkerställa tidig upptäckt och behandling av hjärtproblem.