rubbningar

Rubbningar är ett begrepp som används för störningar i normal funktion och förekommer inom flera områden, särskilt medicin, psykologi och beteendevetenskap. Begreppet är bredare än sjukdom och beskriver tillstånd där kroppsliga, kognitiva eller känslomässiga processer avviker från vad som uppfattas som normalt eller önskvärt. Orsakerna är ofta multifaktoriella och kan inkludera genetiska faktorer, biologi, miljö och livsstil.

Inom medicin och psykiatri används rubbningar för att beskriva allt från sensoriska och endokrina rubbningar till neurologiska, utvecklingsrelaterade och mentala eller beteendemässiga tillstånd. Exempel är sömnrubbningar, matsmältningsrubbningar, hormonella rubbningar samt psykologiska störningar som ångest och depression. Vissa rubbningar kräver särskilda kriterier och tester för diagnos.

Diagnostik bygger vanligtvis på noggrann anamnes, fysisk undersökning och, vid behov, laboratorieprov eller bildstudier. I psykiatrin används ofta diagnostiska manualer som ICD eller DSM. Behandlingen är i regel multidisciplinär och kan innefatta läkemedel, samtalsterapi, rehabilitering, kost- och livsstilsförändringar samt anpassningar i skol- eller arbetsmiljö.

Förekomsten och effekterna av rubrningar är mycket varierande och beroende av typ och svårighetsgrad. Tidig upptäckt och anpassade insatser förbättrar ofta prognosen. Det är viktigt att använda ett personcentrerat och icke-stigmatiserande språk när rubrningar diskuteras.