lasersignalen

Lasersignalen är den optiska signal som bärs av laserljus när information överförs eller mäts. Den används inom telekommunikation, fjärrsensorik och olika mätapplikationer där hög effektiv överföring krävs. En lasersignal kännetecknas av hög koherens, monokromatiskt ljus och mycket låg divergense, vilket gör att strålen kan fokuseras och styras över långa avstånd.

Lasersignalen genereras av olika laserkällor, till exempel diodbaserade laserdioder, fiberlaser eller solid-state-laser. Den kan moduleras i tid för att bära data: exempelvis amplitudmodulation som OOK eller NRZ; mer avancerade format som DPSK, QPSK eller QAM används i hög hastighet. Våglängderna sträcker sig från synligt ljus till nära infrarött; i telekommunikation dominerar 1310 nm och 1550 nm i fiber, medan kortare våglängder används i free-space-länkar och olika sensortillämpningar.

Användningsområden inkluderar fiberoptiska kommunikationsnät och långdistanslänkar där stora dataflöden transporteras via ljus i fiber, samt free-space optical communication. Lasersignalen används också i LIDAR, mätning och precisionsinstrumentering inom industri och vetenskap.

Säkerhet: eftersom laserstrålar kan orsaka ögonskador och hudskador krävs kontrollåtgärder enligt laser- och arbetsmiljöstandarder. Klassificering enligt IEC 60825-1 hjälper till att bestämma skyddsåtgärder. Praktiska regler innefattar ögonskydd, tydlig skyltning och korrekt hantering samt avgränsning av strålar och arbetsmiljö.