landskapsbildning

Landskapsbildning är processen genom vilken jordens yta formas och förändras över geologiska tidsrymder. Den studeras inom geomorfologi och fysisk geografi och omfattar krafter som skapar och modifierar landformer, såsom plattektonik, vulkanism, vittring, erosion, transport och sedimentation, samt is- och vindarnas inverkan.

Huvuddragen i landskapsbildningen påverkas av olika processer. Plattektonik bygger bergskedjor, bassänger och förkastningar genom deformation av jordens skorpa. Erosion, vittring och massrörelser bryter ned berg, transporterar material med vatten, vind eller is och avsätter det i nya former som flodslätter, deltaområden eller kuster. Glaciation slipar och skulpterar landskapet, bildar dalar, fjordar och moräner, och postglacial återhämtning påverkar senare topografin. Sedimentationsprocesser avlagrar material i åar, sjöar, delta och kustmiljöer och bidrar därmed till bildandet av nya markytor.

Landskapsformen är resultatet av långvariga dynamiska system och varierar mellan bergiga regioner, slätter och kustområden. Klimat, vattentillgång, nedbörd och vind samt närheten till vatten påverkar hastigheten och riktningen hos processerna.

Mänsklig aktivitet påverkar landskapsbildningen direkt och indirekt genom markanvändning, avrinning, dammbygggen, gruvdrift och urbanisering, vilket kan accelerera erosion eller förändra sedimentflöden. Studier av landskapsbildning sker med fältobservationer, topografisk kartläggning, fjärranalys och GIS, samt radiometrisk datering i geologiska sammanhang.