laddningsteknologi

Laddningsteknologi är samlingen metoder, komponenter och protokoll som möjliggör överföring av elektrisk energi till energilagringsenheter, framför allt batterier i elfordon, smartphones och stationära lagringssystem. Den omfattar laddare, kablar, kontakter, kylningslösningar samt kommunikation mellan laddare och fordon eller användare.

Laddning delas vanligtvis in i växelströmsladdning AC och likströmsladdning DC. AC-laddning används främst hemma eller i arbetsmiljöer och kan delas upp i nivå 1 (långsam laddning via vanlig väggkontakt) samt nivå 2 (snabbare laddning med dedicerad laddare). DC-laddning levererar likström direkt till batteriet och används främst i publika snabbladdpunkter eller under resor, ofta med hög effekt. Olika regioner har olika standarder för kontakter och kommunikation, där CCS, CHAdeMO och GB/T är vanliga DC-terminaler, medan AC-kontakter ofta bygger på nationella eller regionala varianter.

Säkerhet och kommunikation är centrala delar i laddningsteknologin. Viktiga standarder och protokoll reglerar hur fordon och laddstationer pratar med varandra samt hur användaren autentiserar sig och betalar. IEC 61851 och IEC 62196 beskriver fysiska gränssnitt och laddningsarrangemang, ISO 15118 reglerar fordonskommunikation och OCPP används i bakplanen för laddstationsstyrning.

Trådlös laddning, eller induktiv laddning, möjliggör överföring av energi utan fysiska kontakter genom magnetisk koppling mellan en sändare och en mottagare. Denna teknik används framför allt i vissa bostads- och offentliga miljöer och kräver noggrann avvägning mellan effektivitet och positionsprecisering.

Infrastrukturen för laddning består av installera laddstationer, nätverk och betalningslösningar samt säkerhets- och kylsystem. Framtida utveckling fokuserar på smart laddning, lastbalansering och fordon- till grid-funktioner.