labrumskade

Labrumskada innebär skada på labrum, den fibrocartilaginösa ringen som omger ledskålen i axelns och höftens led. Labrum fungerar som stabilisator genom att fördjupa skålens kontur och hjälpa till att fördela krafter över leden.

I axeln är de vanligaste typerna Bankart-läsioner (anterior inferior) som uppstår vid trauma och kan ge instabilitet, samt SLAP-läsioner (superior) som uppstår vid överbelastning eller trauma. I höften ses labrumskador ofta i samband med femoroacetabulärt impingement (FAI) eller som isolerade skador vid trauma. Labrumskador kan ge smärta vid rotation, belastning och vissa rörelser, samt klick- eller låssymptom och i vissa fall instabilitet.

Diagnos bygger på klinisk undersökning och bilddiagnostik. MRI eller MR-arthrographi är vanligtvis förstahandsval för att visa labrumskada och associerade ledenproblem. Kompletterande bildgivning som CT kan användas om benrörelser eller strukturfel behöver kartläggas.

Behandling inleds ofta med konservativt tillvägagångssätt: vila, aktivitet.modifiering, specifik fysioterapi och NSAID vid behov. Injektioner av lokala kortisonpreparat kan övervägas för smärtlindring. Vid kvarstående smärta eller funktionsnedsättning efter konservativ behandling övervägs kirurgisk åtgärd. I axeln innebär det ofta arroskopisk labrumreparation eller debridering; i höften kan åtgärder mot FAI och labralreparation eller rekonstruktion utföras.

Prognos varierar men många får förbättring och återgång till aktivitet efter adekvat behandling och rehabilitering. Förebyggande fokus ligger på uppvärmning, styrketräning av rotation och stabiliserande muskler samt korrekt teknik i idrotten.