Injektioner

En injektion är en medicinsk teknik där vätska administreras i kroppen med en spruta och nål eller annan injektionsutrustning. Syftet kan vara att leverera läkemedel, vaccin eller diagnostiska ämnen, eller att extrahera prov för laboratorieanalys. Injektioner används inom hälso- och sjukvård i olika sammanhang och kan ges via olika vägar beroende på läkemedlets egenskaper och behandlingsmål.

Vanliga administrationssätt är intramuskulär (in i en muskel), subkutan (under huden) och intravenös (i en ven). Intradermala injektioner ges i hudens yttersta lager och används ofta för diagnostiska tester eller vissa vaccinationer. Även injektioner i ryggmärgskanalen (intratekal) förekommer i specifika medicinska sammanhang.

Förberedelse och teknik: Vårdpersonal följer aseptiska principer vid varje injektion, vilket innefattar huddesinfektion, användning av nya engångsnålar och sprutor samt korrekt dosering. Efter injektionen följs patienten upp för att övervaka effekt och eventuella biverkningar. Skarp utrustning ska hanteras enligt lokala riktlinjer och kasseras i särskilda behållare för skarpa föremål.

Risker och säkerhet: Lokala reaktioner som smärta, rodnad eller svullnad är vanliga. Systemiska biverkningar kan förekomma, inklusive feber, allergiska reaktioner eller, i sällsynta fall, allvarlig anafylaxi. Felaktig teknik, kontaminerad utrustning eller upprepad användning ökar risken för infektion och vävnadsskada.

Regler och användning: Injektioner utförs normalt av legitimerad vårdpersonal. Vaccinprogram och läkemedelsbehandlingar styrs av nationella riktlinjer och regulatoriska krav för säker läkemedelshantering.