kärnenergin

Kärnenergin avser den energi som frigörs i kärnreaktioner, främst genom fission av atomer i kärnkraftverk. Denna energi omvandlas till elektricitet och används också inom medicin, forskning och industri. Kärnkraft utgör en betydande del av elproduktion i flera länder och kännetecknas av hög kapacitetsfaktor och relativt låga utsläpp av växthusgaser under drift.

I kärnreaktorer kontrolleras en kedjereaktion av kärnklyvning. Bränslet består vanligen av uran eller plutonium i form av stavar. En moderator och kylmedel styr reaktionen och överför värmen som frigörs till ett ångsystem. Den mesta kommersiella kärnkraften bygger på ljusvattenreaktorer, där ånga driver turbiner som genererar el. Det finns olika konstruktioner, till exempel reaktorer av typerna BWR (boiling water reactor) och PWR (pressurized water reactor). Forskning pågår också kring nya reaktordesigner och små modulära reaktorer (SMR).

Historiskt har kärnenergin spelat en viktig roll i många länders energimix sedan mitten av 1900-talet. Fördelarna inkluderar låg driftkostnad och mycket hög effektkapacitet jämfört med vissa alternativ, medan nackdelarna behandlar säkerhet, kostnader för uppförande och långlivigt radioaktivt avfall samt risker för spridning av kärnvapen.

Reglering och övervakning sker på nationell nivå men med internationell vägledning från IAEA och andra organ. Avfallssäkerhet, slutförvaring och icke-spridning står centralt i debatten och beslutsfattandet. Framtiden för kärnenergin omfattar nya reaktordesigner, ökad forskning inom fusionsenergi och övergångsstrategier i syfte att minska koldioxidutsläpp medan energiförsörjningen säkras.