känselnedsättning

Känselnedsättning är minskad eller förlorad sensorisk funktion i hud och andra vävnader. Det kan gälla beröring, temperatur, smärta och proprioception och kan vara distal eller generell. Begreppet delas ofta in i hypoestesi (nedsatt känsel) och anesthesia (fullständigt bortfall).

Orsakerna är vanligtvis neurologiska skador eller sjukdomar som påverkar perifera nerver, ryggmärg eller hjärna. Vanliga orsaker är diabetesrelaterad neuropati, nervkompression (t.ex. karpaltunnelsyndrom), trauma, stroke och multipel skleros. Systemiska tillstånd som njursvikt, B12-brist, alkoholmissbruk och autoimmuna sjukdomar är också vanliga bidragande faktorer.

Symtomen varierar och kan vara långvariga eller episodiska. Vanliga tecken är domningar, minskad berörings- eller temperaturkänsla, stickningar eller brännande smärta (parestesi). Om nervfunktion i vissa områden påverkas kan man se asymmetri eller fokala symptom beroende på orsak.

Diagnos ställs utifrån anamnes och neurologisk undersökning. Vid behov görs tester som blodprover (glukos/HbA1c, B12, folat, sköldkörtel), bilddiagnostik (MR vid misstanke om centralt ursprung) och neurofysiologiska tester (nerve conduction studies). Hudbiopsi kan användas vid småfiberneuropati.

Behandlingen riktas mot underliggande orsak och att lindra symtom samt förebygga skador. Kontroll av diabetes och näringsbrister, behandling av inflammatoriska eller infektionssjukdomar, samt läkemedel för neuropatisk smärta vid behov. Rehabilitering, säkerhetsåtgärder och fotvård är viktiga komponenter.

Prognos varierar beroende på orsak och snabbhet i behandling. Vissa känselnedsättningar förbättras, medan andra är långvariga eller permanenta. Förebyggande åtgärder inkluderar riskfaktorkontroll och tidig diagnos.