källhöjd

Källhöjd är ett begrepp som används inom hydrologi och vattenengineering och beskriver den vertikala avståndet som vatten skulle föreligga ovanför en referenspunkt. Det innebär i praktiken höjden på vattenpelaren som ger den gravitationsutvecklade energin som driver flödet. Källhöjden motsvarar därmed påfrestningen eller “head” i hydrauliken och bestäms i meter.

I princip kopplas källhöjd till hydrostatisk tryckkraft via formeln p ≈ ρ g h, där ρ är vattnets densitet, g är gravitationsaccelerationen och h är källhöjden. Ju större källhöjd, desto högre potentiell energi och, förutsatt att andra förluster är små, större tryck vid utloppet. Begreppet används därför för att uppskatta tryck och flödespotential i gravitationsdrivna system, som öppna källor, bevattningsanordningar och vakuum- eller pumpnedsättningar där man vill förstå hur vattenpelaren påverkar flödet.

Användningen av termen varierar något mellan sammanhang. I många svenska källor används källhöjd som synonymt med hydraulisk head eller vattenpelarens höjd, särskilt i beskrivningar av spontan eller gravitationsdriven vattenförsörjning. Det kan också ligga till grund för dimensionering av rördragningar ochnödvändiga pumpkraft, samt för att jämföra olika källors dragningskraft.

Se även: hydrostatik, hydraulisk head, Bernoullis princip. Etymologiskt kommer ordet från källa (source) och höjd (height).