käkbenets

Käkbenet, eller mandibeln, är det nedre skelettbenet i ansiktet och det största och starkaste benet i skallen. Det bildar underkäken och bär de flesta av tändernas rötter genom alveolarprocessen. Käkbenet är det enda rörliga skelettbenet i skallen när käken rör sig.

Strukturärt består käkbenet av en kropp (corpus mandibulae) och två ramus mandibulae som viker uppåt och bakåt. På kroppens övre kant finns alveolarprocessen där tandhålen ligger. Varje ramus bär processus coronoideus och processus condylaris. Condylarprocessen artikulerar med fossa mandibularis i os temporale via Temporomandibulärleden (TMJ), som har en mellanliggande ledskiva (discus articularis).

Funktionellt möjliggör käkbenet tuggning, tal och ansiktsutformning. Alveolarprocessen fungerar som fäste för tänderna, och TMJ gör det möjligt med både hinge- och glidrörelser när käken öppnas och stängs.

Blodförsörjningen och innervationen styrs huvudsakligen av nervus alveolar inferior (N. mandibularis, en gren av V3) och artärerna som följer denna gren. Föramen mandibulae ger ingång för nerv och kärl; nerven fortsätter som n. mentalis till huden på hakan.

Utveckling och klinik: Mandibeln bildas huvudsakligen genom intramembranös ossifikation, med tillväxt i condylarprocessen som bidrar till längdtillväxten. Vanliga kliniska tillstånd inkluderar käkfrakturer vid trauma, dental-relaterad alveolar resorption, osteomyelit och temporomandibulära ledsjukdomar (TMJ).