kvotbaserade

Kvotbaserade syftar på beslut, fördelningar eller policyer som grundas på fastställda kvoter. En kvotbaserad modell innebär att ett visst antal eller en bestämd andel resurser, platser eller möjligheter reserveras för särskilda grupper eller kategorier. Kvoter kan vara bindande (hårda kvoter) eller icke-bindande mål (mjuka kvoter eller mål). System som är kvotbaserade används för att påverka fördelningen när övriga faktorer saknar garanti för representation eller urval.

Vanliga tillämpningar finns inom invandring och arbetsmarknad, där antalet tillstånd, bidrag eller platser kan fastställas per geografisk region eller grupp. Inom bolagsstyrning används kvotbaserade mekanismer för att säkra representation av kvinnor eller andra grupper i styrelser eller ledningsgrupper. Inom utbildning och offentlig sektor används kvoter eller kvotliknande mål för att öka mångfald, till exempel i antagningar eller upphandling där vissa leverantörer prioriteras.

Fördelar med kvotbaserade system inkluderar ökad representation, större förutsägbarhet och snabbare framsteg mot mål om jämlikhet. Nackdelar kan vara oflexibilitet, risk för att kvoter ersätter meriter eller kompetens, potentiell risk för tokenism samt administrativa bördor och möjlig risk för att kvoter används på ett sätt som överträffar målen.

Företeelsen står i kontrast till meritbaserat urval eller målbaserad integrering utan bindande kvoter. Juridisk status och praktiska effekter varierar mellan länder och policyområden; i vissa fall är kvoter föremål för rättsliga tvister eller lagstiftning. Vid utvärdering av kvotbaserade åtgärder betonas ofta effekter på rättvisa, effektivitet och långsiktig utveckling.