kulturmiljövård

Kulturmiljövård är ett svenskt begrepp för vård och förvaltning av kulturmiljöer – platser och landskap där människans aktiviteter har formats över tid. Målet är att värdera och bevara betydelser som knyter samman historia, plats och samhällsutveckling samtidigt som miljöerna kan upplevas och användas på ett hållbart sätt.

Värdefull kulturmiljövård omfattar byggnader och miljöer där människor har ingripit i landskapet, inklusive byggnader, arkitektoniska detaljer, arkeologiska lämningar och lantliga landskap samt industri- och rekreationsmiljöer. Syftet är att dokumentera och bevara de värden som gör platsen unik och att bevara sammanhang mellan historia och nutida användning.

Den rättsliga ramen för kulturmiljövård i Sverige är knuten till kulturminneslagen och plan- och bygglagstiftningen. Riksantikvarieämbetet (RAÄ) samordnar nationell policy, förvaltar register över kulturmiljöer och skyddade lämningar samt ger vägledning till länsstyrelser och kommuner. Kommunerna tar fram kulturmiljöprogram och arbetar med bevarandeintressen i fysisk planering.

Metoderna omfattar inventering och dokumentation, bevarandeåtgärder, restaurering och anpassat återbruk, riskbedömningar och tillsyn, samt information till allmänhet och skolelever. Samråd med boende, näringsliv och ideella aktörer är vanligt förekommande.

Målet är att bevara minnen och sammanhang i landskap och byggda miljöer samtidigt som samhälls- och näringslivet kan utvecklas hållbart. Utmaningar inkluderar klimatförändringar, konkurrens om mark och pengar samt att balansera långsiktigt bevarande med omställningar i ett modernt samhälle.