kräkreflexen

Krækreflexen är en skyddsmekanism i övre luftvägar och svalg som utlöses vid stimulering av den bakre delen av munnen, till exempel mjuka gommen och uvula eller bakre tungroten. Vid reflexen uppkommer oftast retching eller kräkningar där muskler i svalget och kring glottis samverkar för att avlägsna främmande material från luftvägarna. Refleksen fungerar som försvar mot aspiration och oavsiktlig inandning av föremål eller vätskor.

Nervförbindelser och reflexbana: Afferenta signaler till centret i medulla oblongata kommer främst via n. glossopharyngeus IX från området kring mjuka gommen och bakre tungan. Efferenta signaler leds via n. vagus X till svalgets muskler och i vissa fall muskler i larynx samt övre matstrupen, vilket orsakar rytmiska muskelkontraktioner och ofta retching eller kräkning.

Triggers och variation: Vanliga stimuli är beröring av mjuka gommen, uvula eller bakre tungroten. Mindre vanliga faktorer inkluderar stark lukt, synintryck eller psykologisk ångest. Det finns stor individuell variation i hur känslig reflexen är; vissa är hyperaktiva vilket kan försvåra medicinska eller tandläkar- och endoskopiska ingrepp.

Funktion och klinisk betydelse: Refleksen bidrar till att förhindra att främmande material når luftvägarna. En stark eller överdriven kräkreflex kan vara ett hinder vid tandvård, gastroskopi och vissa anestesi- eller undersökningsprocedurer.

Hantering och hanteringstips: Vid störd eller överdriven reflex kan desensibilisering, andningstekniker och psykologiska strategier användas som komplement till vården. I kliniskt sammanhang används ofta lokalbedövning vid mjuka gommen för att minska stimulering, samt långsamt, kontrollerat arbete och distraktion vid behov. Vid ihållande problem bör vårdgivare överväga individuella metoder och stöd.