kropsdysmorfisk

Kroppsdysmorfisk störning, ofta förkortat kropps- eller kroppsdysmorfisk störning, är en psykiatrisk diagnos som kännetecknas av en överdriven och ofta omtolkad uppfattning av ett eller flera upplevda kroppsliga fel. Personer med störningen upplever att en liten eller till och med osynlig defekt dominerar deras självbild och orsakar betydande lidande och funktionsnedsättning. De kan känna stark skam och förlägenhet över sin kropp och söker ofta omfattande förändringar av utseendet genom kosmetiska ingrepp eller beteenden som spegling och jämförelse.

Symtom präglas av repetitiva och tidskrävande beteenden eller upplevelser. Vanliga exempel är konstant spegling, överdriven sminkning eller hårrutiner, kamouflagemetoder samt upprepade samtal med andra eller med personal om sitt utseende. Man kan drabbas av konstant negativt tänkande om kroppen, undvikande av sociala situationer eller tvångsbeteenden. Tillståndet förekommer oftast i tonåren eller tidig vuxen ålder, och riskprofiler inkluderar ökat kroppsfokus i media, neurobiologiska faktorer och genetiska sårbarheter.

Förekomsten uppskattas till cirka 1–2 procent i befolkningen och störningen kan förekomma hos båda könen, ofta med betydligt lidande och hög comorbiditet. Vanliga samsjukligheter är ångest-, depressions- och tvångssyndrom samt ätstörningar; suicidrisk betraktas som förhöjd.

Behandlingarna är främst psykologiska och farmakologiska. KBT anpassad för kropps-dysmorfisk störning, särskilt exponering med responsprevention, är central. SSRI-antidepressiva i relativt höga doser används som förstahandsval och kan behöva längre behandlingsperioder. Kirurgiska eller kosmetiska ingrepp rekommenderas generellt inte som lösning utan bör noggrant övervägas och kombineras med psykologisk behandling. Behandling och stöd från vårdpersonal kan avsevärt förbättra funktion och livskvalitet, men behoven varierar mellan individer.