kroppstemperaturmetoden

Kroppstemperaturmetoden, ofta kallad basal kroppstemperaturmetoden, är en fertilitetsvetenskaplig metod som används för att fånga upp kvinnans fertila period genom daglig uppmätning av kroppens basaltemperatur. Metoden används främst inom naturmetoder för familjeplanering och som stöd vid studier av menstruationscykeln.

Principen bygger på hormonell reglering: före ovulationen är basaltemperaturen låg, medan progesteronproduktion efter ovulationen får temperaturen att stiga något och förbli hög tills mensen börjar. Den typiska skillnaden är ungefär 0,2–0,5 °C, och den bildar ofta ett tvåfasmönster med ett lågt fas och ett högre postovulatoriskt fas. Ovulationsdagen infaller vanligtvis i anslutning till den temperaturförändring som följer dagen före och dagen efter.

Genomförande och dataregistrering: man mäter basala kroppstemperaturen varje morgon vid samma tid före aktivitet eller uppstigande, vanligtvis med en basaltermometer som är noggrannare än vanliga termometrar. Temperaturen registreras dagligen i en logg eller app, där man ofta också antecknar faktorer som sömn, sjukdom, alkohol eller medicinering som kan påverka mätningen. För att tolka mönstret behövs flera cykler av data. Ofta används metoden i kombination med observation av cervikal slem (symptoterm metod) för bättre noggrannhet.

Användning och begränsningar: metoden används både för att planera eller undvika graviditet och som en del av fertila livsstrategier. Den är icke-invasiv och billig men inte perfekt pålitlig; resultaten påverkas av sömnstörningar, feber, mediciner och oregelbundna cykler. Noggrannhet ökar när man följer ett konsekvent mönster över tid och kombinerar temperaturövervakning med andra tecken på fertilitet.