kreditförbindelser

Kreditförbindelse är ett bindande åtagande från en kreditgivare, vanligtvis en bank, att lämna finansiering till en låntagare upp till en avtalad kreditgräns under en viss tidsperiod. Förbindelsen kan avse en kreditfacilitet som ger räntebelagd finansiering när behov uppstår eller mer säkert en garanti eller rembursliknande åtagande. Sådana förbindelser används ofta inom företagsfinansiering och vid likviditetsstyrning.

Parter och villkor: En kreditförbindelse involverar låntagaren och kreditgivaren, och ibland säkerheter eller garantier. Villkoren anger kreditgräns, löptid, eventuella avgifter, ränta på använd del, samt regler för hur och när medel får utnyttjas. Förbindelsen kan vara revolverande, vilket innebär att den kan utnyttjas och återställas upp till gränsen flera gånger under löptiden, eller icke-revolverande, där hela eller del av gränsen används vid ett tillfälle. Den kan också innefatta garantier eller rembursrelaterade åtaganden.

Drift och risker: Vid utnyttjande tillkommer kostnader baserat på den användna krediten; outnyttjad del kan medföra kontokostnader eller avgifter. Förbindelserna förbättrar låntagarens likviditet men innebär kreditrisk för långivaren och påverkar låntagarens skuldsättning. Säkerhet kan krävas för att stärka åtagandet.

Redovisning och reglering: Redovisningen varierar mellan parterna men anses ofta som finansiellt åtagande med potentiell framtida skuld. Banken måste bedöma kreditrisk, hantera likviditets- och kapitalkrav och sätta avsättningar enligt gällande regler (exempel IFRS 9 och Basel-ramverk). För låntagaren utgör förbindelsen en möjlig framtida skuld som uppstår vid utnyttjande.

Användning: Vanligt inom större företag, infrastrukturprojekt, exportfinansiering och likviditetsplanering.