krampflösende

Krampflösende, ofta kallade antispasmodika, är läkemedel som minskar sammandragningar i glatta muskler. De används främst för att lindra kramper och smärta i mag-tarmkanalen, urinvägarna eller könsorganen. Vanliga användningsområden är funktionella störningar som irritabel tarm (IBS), dysmenorré och urinvägskramp. Effekten varierar mellan olika preparat och målen är oftast att minska onormala rytmiska kontraktioner snarare än att behandla underliggande sjukdom.

Mekanismerna bakom kramplöstande läkemedel varierar. Vissa ämnen är antikolinergiska/antimuskariniska och reducerar muskeltonus genom att blockera muskarinreceptorer. Andra är calciumkanalblockerare som dämpar kontraktilitet i glatta muskelceller. Det finns också direktverkande spasmolytika som verkar lokalt i tarmväggen och har ofta färre systemiska biverkningar.

Exempel på vanliga preparat är hyoscyamin eller hyoscinbutylbromid (ofta känt som Buscopan), dicyklomin, mebeverin, alverin, samt kalciumkanalblockerare som pinaverium och otiloniumbromid. Peppermintolja används ibland som en mer växtbaserad metod. I praktiken finns krampfrlösande medel i både receptbelagda och receptfria former beroende på land.

Biverkningar varierar efter klass. Antikolinergiska medel kan ge muntorrhet, förstoppning, fogad syn och urinretention. Direktverkande spasmolytika har generellt bättre tolerans men diarré eller buksmärtor kan förekomma. Rådgivning från vårdgivare är viktig vid graviditet, amning eller samtidig behandling med andra läkemedel.