Antikolinergiska

Antikolinergika är en grupp läkemedel som hämmar acetylkolinets verkan vid muskarina receptorer i det parasympatiska nervsystemet. De verkar som konkurrerande antagonister av muskarina receptorerna (M1–M5) och minskar därigenom parasympatisk aktivitet i flera organ. Effekterna varierar beroende på om preparatet framför allt påverkar centrala eller perifera receptorer; vissa passerar blod‑hjärnbarriären och kan påverka kognition, medan andra är främst perifera.

Användningsområden inkluderar behandling av extrapyramidala symtom och vissa antipsykotiska biverkningar vid Parkinsons sjukdom (t ex benztropin, trihexyphenidyl); förebyggande mot resesjuka (scopolamin/hyoscyamin); premedikation inför anestesi för att minska salivsekretion och andra sekretionsökningar; behandling av överaktiv blåsa samt vissa magsyrerelaterade eller tarmproblem (oxybutynin, tolterodin, solifenacin, darifenacin, trospium); bronkodilaterande effekt vid kronisk obstruktiv lungsjukdom och astma (ipratropium, tiotropium). Mindre vanliga tillstånd behandlas ibland med antikolinergika, till exempel pirenzepin för magsår eller andra gastrointestinala tillstånd.

Biverkningar är vanliga och relaterar till minskad parasympatisk aktivitet: muntorrhet, förstoppning, synstörningar, urinretention och takykardi; kognitiv påverkan kan uppträda särskilt hos äldre. Långvarig eller hög exponering ökar risken för förvirring och delirium, särskilt vid demens. Därför bör antikolinergika användas med försiktighet hos äldre och hos patienter med glaukom, urinvägsbesvär eller obstipation.

Sammanfattning: antikolinergika blockerar muskarina receptorer och används i flera kliniska sammanhang, men deras användning kräver noggrann övervägning av biverkningar och risker hos vissa patientgrupper.