kostnadsdekning

Kostnadsdekning är andelen av kostnaderna för en aktivitet som täcks av inkomster eller annan finansiering. Begreppet används främst inom offentliga organisationer, kommunal verksamhet och projektredovisning för att bedöma om en verksamhet kan finansieras utan kontinuerligt tillskott. En hög kostnadsdekning innebär att en större del av kostnaderna täcks utan externa bidrag, medan låg kostnadsdekning ofta innebär beroende av stöd eller subventioner.

Beräkning: Kostnadsdekning kan uttryckas som andelen täckta kostnader. En vanlig formel är: kostnadsdekning = (intäkter + subventioner + interna bidrag) / totala kostnader. Om resultatet är 100% är verksamheten helt självfinansierad; under 100% kräver extern finansiering; över 100% ger överskott eller överskott som kan återinvesteras eller användas som buffert.

Betydelse och tolkning: Kostnadsdekning visar inte lönsamhet i företagsmässig mening utan finansieringens täckning av kostnaderna. Den används för budgetering, beslut om prisnivåer och bedömning av behov av bidrag eller stöd. Exempel: ett kulturhus har intäkter på 200 000 SEK och totala kostnader på 1 000 000 SEK; kostnadsdekning är 20%.

Användningsområden: I kommunal och statlig verksamhet används kostnadsdekning för finansieringsbeslut, uppföljning av projekt och resursprioritering. Inom forskning och ideella organisationer används den för att visa hur stor del av kostnaderna som täcks av externa medel.

Begränsningar: Kostnadsdekning fångar endast finansiell täckning och tar inte hänsyn till samhällsnytta eller indirekta effekter. Den kan vara missvisande om kostnaderna är fasta eller intäkter osäkra. Andra mått, som nytta, effekt eller fullständig kostnadstäckning, används ofta tillsammans.