kornriktning

Kornriktning är inom materialvetenskap termen för orienteringen hos kristallkorn i en polykrystallin kropp. Varje korn har en kristallografisk orientering med avseende på en given referensram i materialet. Sammantaget beskriver kornriktningen materialets textur.

Texturen beskriver fördelningen av kornens orientering i hela volymen. En stark textur innebär att många korn delar liknande orientering, medan en mer spridd orientering kallas för en mer random textur. Texture är därför ett centralt begrepp när man analyserar hur ett material uppför sig under olika belastningar och behandlingar.

Betydelsen av kornriktning ligger i dess inflytande på mekaniska och fysikaliska egenskaper. Textur påverkar hållfasthet, formbarhet och seghet samt anisotropi i egenskaper som plastisk deformering, sprickbildning och diffusion. Under framsteg i formningsprocesser som rullning, extrudering eller kallbearbetning tenderar texturen att utvecklas och därmed få materialet riktad beteende beroende på riktningen i bearbetningslasten.

Mätning och beskrivning av kornriktning sker främst med tekniker som elektron backscatter diffraction (EBSD) i mikroskopi eller röntgendiffraktion med pole figure- och orientation distribution functions (ODF). Orientering kan beskrivas med Euler-vinklar eller liknande koordinatsystem. Resultatet presenteras ofta som färgkodade kartor över ytor eller som kvantitativa distributioner av orientering.

Användningsområden inkluderar metalliska legeringar, keramik och andra polykrystallina material där kontroll av textur optimerar prestanda. I geologi beskriver kornriktningar hur mineral känns orienterade av deformation och metamorfism, vilket ger insikt om bergarts bildning och deras historia.