kopplingsrutiner

Kopplingsrutiner är de procedurer som reglerar hur två eller flera system, komponenter eller enheter kopplas samman så att de kan fungera tillsammans. Begreppet används inom mekanisk konstruktion, elektriska installationer, data- och kommunikationsnät samt programvaru- och systemintegration. En kopplingsrutin beskriver mål, risker, ansvar och stegen för säker och korrekt anslutning, verifiering och idrifttagning.

Kopplingsrutiner kan delas in i mekaniska kopplingar (t.ex. lås, momentinställningar, rätt placering), elektriska kopplingar (förbindelser, jordning, polaritet, isolering) samt data- eller gränssnittkopplingar (protokoll, versionering, parametrar).

Vanliga faser är: planering och riskbedömning; förberedelse; installation eller anslutning; funktionstest och interlockkontroll; dokumentation och spårbarhet; samt avveckling eller underhåll. Spärrfunktioner och lås- samt taggrutiner minimerar risker vid koppling, och arbetsorder samt behörighetskontroller reglerar vem som får genomföra dem.

Kopplingsrutiner följer ofta tillämpliga standarder och regler inom domänen, exempelvis ISO/IEC-standarder för maskinsäkerhet och elektrisk utrustning, samt företagets kvalitets- och förändringshanteringssystem. Regelbunden översyn, utbildning och uppdatering av rutinerna ökar säkerhet och tillförlitlighet.