konsumentsektorn

Konsumentsektorn är den del av ekonomin som omfattar hushållens köp av varor och tjänster för slutlig användning. I nationalekonomisk terminologi utgör den ofta en av de största komponenterna i bruttonationalprodukten (BNP) och är en central drivkraft för konjunkturförloppet.

Sektorn inkluderar hushållens utgifter för livsmedel, boende, kläder, hälsa, utbildning, transporter och övriga tjänster. Konsumtionsutgifter uppgår normalt till en stor del av BNP i de flesta ekonomier. I vissa landsspecifika klassificeringar räknas också icke-vinstdrivande organisationer som bedriver aktiviteter till nytta för hushållen in som en del av sektorn.

Faktorer som påverkar konsumentsektorn är inkomstnivå och förväntningar, arbetslöshet, beskattning och realräntor, prisutveckling samt kreditvillkor och tillgång till lån. Konsumenternas tilltro till ekonomin och sparkultur påverkar också hur mycket som spenderas i olika perioder.

Konsumtion påverkar och påverkas av ekonomisk politik. Finanspolitik som förändringar i skatter och transfereringar samt penningpolitik som styrning av räntor och kreditvillkor kan förstärka eller dämpa konsumtionsutvecklingen. Konsumentskydd och tillgång till tydlig information bidrar till välbaserade beslut.

Mätningar av konsumentsektorn görs inom nationalräkenskaperna och följs i BNP som hushållens slutliga konsumtion. Prisutvecklingen följs ofta med konsumtionsprisindex ( KPI) och realkonsumtion justeras för inflation. Data används för att analysera köpvanor, skuldsättning och sparande.

Globala trender som digital handel, e-handel, hållbar konsumtion och förändrade kreditvillkor formar konsumentsektorn. Regionen och landet kan skilja sig åt i hur starkt konsumtionen bidrar till tillväxt och hur skyddsnät och reglering påverkar hushållens köpbeslut.